Är Rothstein rädd för personliga angrepp?

Statsvetaren Bo Rothstein skriver i GP om varför han inte bloggar:

Skälet var att jag inte tyckte jag hade så mycket intressant att säga så att det skulle räcka till. Men jag har efterhand alltmer kommit att ställa mig frågan om bloggosfären alls är en tillgång för demokratin.

Jag håller med honom fullständigt. Att blogga tar väldigt mycket på krafterna. Det är skillnad mot att vara journalist och få ta ledigt några dagar efter att ha snickrat på en text och jagat efter personer att intervjua. Själv försöker jag få krafterna att räcka till genom att utgå från min egen intressesfär, men även vanlig enkel journalistik.

Dessvärre finns viss utbildning redan på nätet. ”Understanding news” av John Hartley. I kapitel 3, ”News and society” finns en uppdelning som handlar om att massmedierna sällan handlar om verkligheten.

pb140040
Det är lätt att peka på vad medierna intresserar sig för. Grupperna är 1) Politik 2) Ekonomi 3) Utrikespolitik 4) Inrikes (som är indelat i hårda och mjuka) 5) Tillfälliga berättelser och 6) Sport.

Nu finns samtliga av dessa bloggar representerade i bloggosfären. Det finns gott om politiska bloggar med god insyn i den politiska verksamheten, och det finns en bloggar som reflekterar om ekonomi och naturligtvis, Carl Bildt bloggar och är utrikesminister. Han vågar skälla på UD i sin blogg, vilket måste ändå betraktas som god demokrati. Inrikesnyheter finns det gott om. Hårda nyheter som brott och straff är mycket populära på WordPress, men mest populärt är ändå de mjuka, Storstadspojken. Tillfälliga berättelser finns det också gott om och en och annan sportfåne har fått stor plats.

Sedan går det att moralisera över de personliga angrepp som pågår i bloggosfären. Det är viktigt att sätta gränser. Jag gör det. Ulf Bjereld har en strålande formulering:

Kommentarerna skall ha relevans till den aktuella bloggposten och språkbruket får inte vara kränkande.

Att bloggosfären leder till trångsynthet är heller inte nytt, men heller inget ovanligt grepp. Media har ju sin egen trångsynta policy. De uppmärksammar främst svenska minoriteter och svenska liberala och vänsteranhängare. (Att judarna har sin egen gräddfil är väl ändå inget att hymla om). Här finns både Tegnérs nationalism och värdenihilism i klassisk Herbert Tingsten-anda.

För konservativa och liberalkonservativa bloggare har utrymmet på Internet inneburit en väldig motkraft mot det ideologiska innehåll media serverar. Då kanske inte främst på medias svartvita fotspår, utan i eget tänkande och reflekterande. Jag skulle vilja påpeka att Alliansens seger till stor del beror på bloggosfären som fört det moderata samtalet vidare på ett djupare plan än SVT, TV3, TV4, SvD, DN, Expressen och Aftonbladet.

Att Newsmill uppstår som aktör är i mina ögon inget annat än en strategisk hållpunkt inför valet år 2010 och EU-valet i juni nästa år. Delar av mediemakten håller helt enkelt på att bli decentraliserad till bloggosfärens periferi. Det är här diskussionen förs. Då på lika villkor.

Jag är fortfarande imponerad över att min blogg sätter djupa spår i människor. Inte i främst i överdrivna tittarskaror, vilka är enkla att påverka ytligt, men vem vågar utmana tittarnas egna invanda föreställningar?

Så, kom igen, Bo, det går att ha en dålig dag i bloggosfären. Det måste inte vara perfekt.