Det är kallt ute. Uppemot – 17 grader. På väg till pendeltåget så knastrade det under skorna. En ny vinterjacka omsluter överkroppen och en varm mössa huvudet. Den första jag använder dagligen innan jag kom i puberteten.
Fortfarande bär Stockholm spår av terrorn i julhandeln. Jag märker det genom att människor möter mig med blicken i en mild försäkran. Det känns viktigt att poängtera öppenhet, vilket Reinfeldt gjorde i sitt jultal.
Nu riktar även DN:s Henrik Berggren kritik mot Ilmar Reepalu när han kräver utrikespolitiska uttalanden av lokalt befolkade judar i Malmö. I Expressen får Lars Ohly på fingrarna för att spela på symbolerna om antisemitism.
Hela debatten känns smått otäck och är ett stort ämne som inrymmer de flesta vetenskaper. Här finns en dignande historisk belastning hos EU. Ändå känns det som Sverige kan omfamna både muslimer och judar i samma stad. Det borde inte vara någon omöjlighet.
Intressant att straffexperter yttrar sig om polisanmälan av valfusket inom moderaterna. Särskilt när den allmänna pressen mot enskilda medborgare är stark så blir ju känslan av att politiker får fuska hur mycket som helst utan några som helst konsekvenser. Peter Andersson (S) och Mary X Jensen (M) har helt rätt. Händelsen skadar politiken som helhet.
Nu tror jag inte min personliga bitterhet är rätt sätt att bedriva politik. Däremot kan jag inte smita från de bittra situationerna om jag strävar efter öppenhet och transparens i mitt liv. Dagligen behöver jag övertyga mig om att jag tror att det skapar någon slags samhällsnytta.
Framför allt får andra människor möjlighet att bedöma mig bättre. Särskilt när driver jag den lilla människans perspektiv och känsla för orättvisa i samhället till sin spets. I det tror jag finns en styrka och svaghet som ligger nära den kristdemokratiska människosynen och ofullkomlighetstanken.
USA vill ha kontroll över de europeiska bankkontona för att bättre kunna kontrollera terrorister och kriminella organisationen som kan verka fritt och anonymt över EU och USA. Instinktivt är jag emot förslaget, men det finns naturligtvis utrymme för undantag. Det handlar om respekten för medborgares integritet och om enskilda länders rättigheter och friheter.
Hotet
President Barack Obama har vaknat i elfte timman och förstått att terrorismen inte är ett påhittat hot, utan i högsta grad verkligt och kännbart. Det är inte endast i Afghanistan som terrorismen har sitt högsäte, utan även hos supportergrupper i EU.
Dessvärre hakar inte EU på USA:s linje, utan nu får istället amerikanarna söka kontakt med ländernas banker i EU på nationell nivå.
FN verkar inte bry sig att munkarna som protesterar i Burma dödas på löpande band. Nu har uppemot 200 blivit mördade av militärjuntan. Samtidigt verkar DN:s läsare vara fullt övertygade om att USA är ett större hot mot världsfreden än Iran.
På frågan ”vilket land är störst hot mot världsfreden” har i skrivandets stund har endast 36% (626) svarat Iran och hela 64% (1091) svarat USA. Det är skrämmande att tilltron till demokratin sjunkit så lågt – och att Iran som stöder terrorismen får så stora sympatier. USA har ju befriat Europa från nazismen och haft Nato som garant mot en kommunistisk expansion. Är allt detta glömt? Att EU vill registrera vilken ras vi tillhör säger något om det europeiska demokratiska klimatet.
Jag tror att antipatin mot USA är det typiska stockholmssyndromet som visar upp sitt fula tryne, där amerikanare och muslimer kategoriseras i samma bur för att de ska framstå som hanterbara för det svenska kynnet. Göran Skytte har rätt i sitt resonemang om att svensken har blivit galen. De enda som kan rädda munkarna i Burma är USA.
FN kan bara ge militärjuntan rätt att slakta dem – i tysthet. Då medan 64 procent av svenskarna sympatiserar med diktatorernas rätt att slakta sin egen befolkning.
DN:s gamla chefredaktör (1974-1994) Svante Nycander är återigen en av de som inte förmår att skilja religionerna mellan varandra. Då kristendomen, judendomen och Islam. Han skriver:
Utställningen Ecce Homo var provokativ men hade ett allvarligt budskap och väckte eftertanke. Beslutet att publicera Mohammed som hund hade inget budskap, målet var bara att väcka uppseende.
Det löjliga med den här argumentationen är att den är en eftergift inför terrorismen. Vad det handlar om är att den svenska ateismen har bitit sig själv i svansen. Nu när västvärlden efter 11 september står i kollisionskurs med terrorismen hamnar ateismen i Sverige i samma omloppsbana. Då utan att regeringen gjort någon särskild positionering. Just teckningar på Muhammed startade i Danmark, som är det enda nordiska land som stött USA i invasionen av Irak.
I det släktskapet kan inte ens Alliansen hamna i så länge det finns ett aversion mot praktiskt deltagande i demokratiska värden.
När ateisten och professorn i konstteori Lars Vilks raljerar med muslimer i Herbert Tingstens och Ingemar Hedenius anda försätter han hela Sverige ur balans och tvingar statsminister Reinfeldt att agera diplomat i sitt eget land. Allt för att undvika reta muslimer som kan adoptera extremistiska idéer över nätet.
Allt för respekten för ett kulturarv som inte tar hänsyn till globalismens villkor att Sverige inte längre är en isolerad ö. Idag är det endast ögonblick mellan London, New York och Stockholm. Att informationen färdas snabbt gör att nätverk snabbt kan organiseras och sätta igång processer som endast ett modernt försvar och en tandläkarstat kan hantera. Att finna andra alternativ av mjuk säkerhet är därför nödvändig.
Naturligtvis tycker jag att Tingstens banala ideologikritik/värdenihilism och Hedenius aggressiva retorik/ateism ska skrotas ur kulturarvet, då de inte fyller någon funktion som riktmärke i dagens poststrukturella samhälle. Det ska naturligtvis aldrig accepteras dubbla standards, utan respekt för troende ska gälla i alla läger – och mellan lägren – och det är endast staten som kan stå som garant för upprätthållandet av den respekten.
DN skrev om de muslimska planerna att bygga en moské i Skärholmen:
Precis som kristna samfund har fått uppföra kyrkor och judiska församlingar fått bygga synagogor har muslimerna i Sverige en självklar rätt att uppföra moskéer.
SvD är också inne på samma linje:
Dessutom kan moskén och församlingen mycket väl fungera som en väg in i samhället för människor som hamnat i utanförskap.
Har de fått med hela bilden av tolerans och militant fundamentalism?
