Vänsterpartiets partisekreterare Anki Ahlsten efterlyser på DN Debatt att partiaktiva ska placera utlandsfödda högt upp på kvarvarande listor.
Centern och Kristdemokraterna saknade helt utrikes födda riksdagsledamöter.
Kristdemokraterna ligger ganska risigt till opinionsmätningar. Många är säkert vana och har hög smärttröskel, medan andra är oroliga. Några vill in i riksdagen. Ändå är det viktigt att visa i handling att vi uppskattar invandrare i vårt parti. Ju tydligare desto bättre.
Aftonbladet tar återigen upp tråden efter författaren Donald Boströms avslöjanden om organhandel. Däribland finns Brasilien, Filippinerna, Israel, Kina, Pakistan, Turkiet och Sydafrika. En läkare bekräftar uppgifterna, vilka israeliska regeringen haft svårigheter att hantera. Förnekandet har inte varit problemet, utan snarare har motiven om antisemitism blivit ifrågasatta.
Här kunde den israeliska regeringen fördömt organhandeln på en gång. Däremot kunde Aftonbladet kulturredaktion agerat med större försiktighet.
Matematikern och bloggaren Tanja Bergkvist uppmärksammar genuscertifieringen på de humanistiska och samhällsvetenskapliga institutionerna.
Socialantropologen Steven Sampson på Lunds universitetet skrev för drygt ett år sedan:
Påhitt som genuscertifiering är egentligen inget annat än förmynderi, byråkrati och ideologisk likriktning. Dessa tilltag borde mötas med kritik från hela universitetet. Men var är de kritiska rösterna?
Nu får han medhåll av nationalekonomen Bertil Holmlund:
Uppsala universitets ”genuscertifiering” gör genus till norm på ett sätt som för tankarna till marxism-leninismen i Sovjet. [...] Det bör vara varje samhällsforskares sak att välja sina teoretiska perspektiv efter eget huvud, utan pekpinnar från kontrollerande genusinspektörer.
Själv tycker jag det ska finnas ett genomgående integrationsperspektiv på universiteten. Frågans viktighet kommer bli tydligt när Obama närmar sig Danmark och även senare Sverige.
Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen, som jag vanligtvis försöker förhålla mig till på ett friare sätt. Det är inte helt så enkelt. En av de hetaste politiska frågorna inför valet år 2010 kommer handla om integration och immigration – dessvärre inte så mycket om emigration. Här kommer mitt bidrag till den diskussionen.
Efter semestern till Kanada och USA på tre veckor har jag hunnit göra en del jämförelser mellan kulturerna. Läst böcker och checkat in bloggar. Jag har upptäckt att det lätt uppstår en diskussion om vad som är rätt och fel – istället för vad som är olika kulturella uttryck.
Den frågan är relevant att ställa efter att Fria Nyheter har publicerat en konversation med Metros redaktion. Vederbörande heter Rami El Mohammed och är femton år och har begått bankrån. Rättsväsendet har stort tålamod och respekterar att Rami är underårig.
Dessutom har Metros redaktion valt att göra om Ramis förnamn till Gustav med motiveringen:
Vi har en tonåring som redan är dömd för två bankrån och misstänks för ytterligare ett antal, var pojkens föräldrar är födda eller vad han heter är av underordnad betydelse.
Ibland undrar jag om den sortens integrationsarbete verkligen skyddar. På sätt och vis kan jag förstå media att de vill skydda invandrare, men samtidigt lägger de sig i en process som blir osynliggjord. Frågan är om den sortens snällhet egentligen skadar eller är nyttig.
Detta skriver Stefan Einhorn om falsk snällhet i boken ”Konsten att vara snäll”:
Äkta snällhet är att ha modet att stå upp för det som är rätt. Och att säga emot när något är fel eller ont. Ibland kan vi se prov på falsk godhet på det politiska planet, som kan få förskräckliga konsekvenser. Neville Chamberlain trodde sig 1938 ha stått för det goda när han med Adolf Hitler slöt ett fördrag som han hoppades skulle säkerställa freden. Med facit i hand vet vi att det handlade om falsk snällhet. Naturligtvis var det inte lika lätt att redan då inse vilka fruktansvärda planer Hitler hade för sin omvärld, men varningssignalerna fanns där.
Just precis. Under samma tema diskuterar utrikesminister Bildt om möjligheten att förhandla med talibanerna:
Och en rad initiativ cirkulerar med syfte att försiktigt testa marken.
Jo, förhandla med talibaner? Ge Rami skydd som Gustav i Metro? I rättssalen utifrån förmildrande omständigheter?
Enligt mig är detta en form av självbedrägeri. Varje människa har sitt ansvar och att mörka i onödan räddar möjligen invandraren kortsiktigt, men långsiktigt så skadar mentaliteten inte bara de som kämpar för det rätta, utan även de som vill komma tillbaka från ett liv i kriminalitet och terrorism.
Oklara gränser är faktiskt till ingen hjälp alls.
