Omdömet hos landstinget Sörmlands ledning har skakats om en hel del när de låter ett beslut passera som nekar benlöse Evert en permobil. Evert har fått sina ben amputerade på grund av sjukdom och bor inte långt ifrån mig. På väg mot landet. På den ”blå sidan” medan den ”röda sidan” vetter mot Oxelösund. Motiveringen från landstinget är:
Osäkert om funktionsnedsättningen är bestående.
Själv jobbade jag som politisk sekreterare och fick en hel del insyn i arbetet. Goda relationer var mitt tema – samma godhetsprincip som används av Karsuddens personal, som för övrigt är ett regionsjukhus med betydligt högre krav på sig (läs här). Överlag var det stängda dörrar i landstinget Sörmland och insynen var katastrofalt liten i min roll som politisk sekreterare och demokratisk granskare. För den nyfikne eller förändringssugna politikern blev det direkt en stängd dörr. En del berodde på ett högre tjänstemannavälde som satt sig helt på tvären och snackade skit och tyckte synd om sig själva. Syndabockstänkandet var permanent och personkritiken monumental. Rädslan påtaglig. Misstänksamheten lättväckt.