Håkan Boström skrev tidigare i DN om FP:s förslag om tredelat föräldraförsäkring. Jag diskuterade den ideologiska biten i en tidigare artikel, men vill gärna här reflektera kring ett argument:
För de mest utsatta barnen tillkommer också att män är extremt överrepresenterade bland missbrukare, vålds- och sexualbrottslingar. Det finns även mödrar med problem. Men oavsett vilken förälder som brister kan det för dessa barn vara bättre att ena föräldern tar det huvudsakliga föräldraansvaret. Ideal och verklighet kan kollidera på ett ganska brutalt vis.
Hur ska samhället hantera problemen i en familj när ansvaret brister? Här framstår dagis som rena utopin för barnet som saknar näring i en nära relation. Eller?
