PJ Anders Linder skriver (SvD 071026):
Att tala med mindre bokstäver gör det lättare för partiet att nå fram, och det är ett framsteg att man har lämnat tankefiguren “kamp mot den offentliga sektorn” till förmån för konstruktiv diskussion om hur de viktiga välfärdstjänsterna kan förbättras.
Samtidigt fortsätter oppositionen skrämmas med och längta efter framtiden. Bottennoteringar i opinionsmätningar under mandatperioden ger extra råg åt ryggen åt oppositionens argumentering och troligen en och annan moderat skrämselhicka. Kd ligger precis klassiskt på 4,0 procent.
Nu är tiden inget argument, utan ett faktum. Samtidigt är det svårt att låta bli att bli påverkad av oron kring opinionsmätningarna. År 2010 ligger långt fram i tiden för att jag ska hinna få fjärilar i magen. Det är hela tre år. Ingen av oss vet om vi lever då.
Tiden är därför viktig, och än har Alliansens politik inte blommat fullt ut. Lagom till valet 2010 kommer statsminister Reinfeldt visa på än mer konstruktiv politik. Då har jag troligen ett jobb och kan le åt löneblanketten i slutet av månaden. I vilket fall så är jag mer orolig över de unga väljare som verkar blivit allergiska mot moderaterna, där MUF fortfarande lever med stämpeln om den glassige nationalekonomiske kapitalisthajen från Stureplan som fakturerar allt och alla – i ur och skur – med wannabes surrande omkring sig som flugor kring en sockerbit.
Nu är MUF på reträtt. Niklas Wykman har tidigare signalerat i DN:
Tiden då vi var en nyliberal vakthund är över.
Precis. Det är vad unga moderaterna behöver. Ett slut på dumheterna.
Förutom att ändra på det konstruktiva innehållet behöver de en attraktion i attityden som tilltalar de flesta människor. Inte bara fullblodiga överklassmänniskor utan de som är beroende av välfärdssamhällets omsorg. Där har då staten definierat välfärd som en metod för att mjuka upp jorden för svensk uppfinningsrikedom och kreativitet som påverkar allt och alla.