Det är kris under utveckling i socialdemokraterna. En intressant process som jag tror kan ge andra partier inspiration till en förnyelse värd namnet. Byta ut partiledare, parallella debatter om vad som bör göras, starka röster som hävdar sin linje och så vidare. Så går det till i ett stort parti. Samtidigt är socialdemokraternas förnyelseprocess något unikt i sig. Partiet har stått som ett stort undantag i Europa och världen när andra socialistiska partier backat.
För kristdemokraternas del så är Mats Odell numera tillbaka i fåran och ställer inte upp som partiledare inför rikstinget i sommar. Fyrverkerier i partitoppen är fortfarande lagom förbjudet inom kristdemokraterna. Värst är det nog i alla partistrukturer där individen tvingas säga upp sin egen röst för att bli del av en kollektiv stämma. Inom Alliansen är det i princip en rättighet att säga vad som helst utom när det kommer till mediala påhopp. Då är det samstämmighet som krävs.
Det är något som passar mig, eftersom jag har som princip att vara ambitiös utan att använda armbågar. Skulle något vara helt fel så finns det alltid andra som säger det jag står för – och då är det viktigare att lyssna än tala.
Skönt att KD håller näsan på rätt sida ovan fyraprocentsspärren. SD ökar medan S backar. M leder ligan.
