Det märks att socialdemokraterna genomgår en av sina största förändringar någonsin. Än den ena kandidaten efter den andra dyker upp på scenen. Som kristdemokrat blir jag påmind om Per Ahlmarks “det galna kvartsseklet” där han utvecklar sina tankar om den intellektuella hegemoni som en gång styrde Sverige. Idag finns det blott några strukturer kvar i kommun och landsting, men kraften att föda fram en ny ledare som står sig i jämförelse med Fredrik Reinfeldt saknas.

Att bedriva politik handlar för min del om ömsesidig förståelse att göra nytta i samhället. Det finns ingen världsbäst regering i världen som förmår att klara sig utan en opposition. Självtillräckliga Vitryssland tror att de kan leva på avskräckningseffekten, men även de är beroende till omvärlden. I globaliseringens tidevarv där människor har en alltmer rörlig identitet så är det svårare för socialdemokraterna att behålla befintliga strukturer. Väljare söker helt enkelt efter en politik som passar dagens behov.

Det är här frågan dyker upp. Vem av partiledarkandidaterna Sven-Erik Österberg, Mikael Damberg, Veronica Palm och Ylva Johansson ska ta socialdemokraterna tillbaka på banan igen?
Läs mer →