Nu riktar även DN:s Henrik Berggren kritik mot Ilmar Reepalu när han kräver utrikespolitiska uttalanden av lokalt befolkade judar i Malmö. I Expressen får Lars Ohly på fingrarna för att spela på symbolerna om antisemitism.
Hela debatten känns smått otäck och är ett stort ämne som inrymmer de flesta vetenskaper. Här finns en dignande historisk belastning hos EU. Ändå känns det som Sverige kan omfamna både muslimer och judar i samma stad. Det borde inte vara någon omöjlighet.
Prof. em. i islamologi Jan Hjärpe, 67, har en bra förklaring till varför så många svenskar är främlingsfientliga:
När vi äldre, jag är själv 67 år, gick i skolan hade vi inga muslimska kamrater.
Själv tycker jag religion och politik ska vara åtskilda. Allt annat skapar obehag. Så länge djupt religiösa människor accepterar detta så är jag också beredd att acceptera deras djupa religiösa tro. Intolerans gentemot andra människor skapar bara i slutändan intolerans mot dem själva.
Nu gillar jag personligen inte böneutropare som skriker i högtalare fem gånger om dagen. Det skulle dominera det offentliga rummet alldeles för mycket.
Den skicklige vänsterintellektuelle retoriske bloggaren Jinge är som vanligt lättirriterat fokuserad på Guds plats i Almedalen:
Uppenbarligen söker man hjälp från högre makter eftersom Gud kommer att bli ett inslag på Gotland i år. Gotlands tre-fyra egna religiösa kommer att få förstärkning från fastlandet, men Gud kommer ingen att se skymten av.
Så talar en en man utan viktiga kunskaper om människans insida. Låt mig förklara närmare.
Därför vill jag därför rekommendera “Gud och det omedvetna” (Natur & Kultur, 2000, s.33f) av psykoanalytikern Viktor E. Frankl, som sa något klokt angående “se skymten av”:
Att samvetet är irrationellt beror på att det aldrig helt kan rationaliseras, i varje fall inte i sina omedelbara yttringar. Det är endast tillgängligt i efterhand och då endast för en “sekundär rationalisering”. All så kallad samvetsforskning är endast tänkbar i efterhand. Även samvetets rådslag är i sista hand outgrundliga.
Om vi sedan frågar oss varför samvetet måste vara irrationellt, bör vi tänka på följande faktum: För medvetandet framträder något som är – men för samvetet framträder något som icke är men som bör vara. Detta som bör vara är alltså inte något verkligt utan något som skall förverkligas. [---]
Men om det som framträder för oss i samvetet är något som först förverkligas, uppstår genast frågan på vilket sätt det skulle kunna realiseras om inte genom att det på ett eller annat sätt anteciperats andligen. Denna antecipation eller andliga föregripande sker i det som kallas för intuitionen. Det andliga föregripandet äger rum i ett skådande.
Att se handlar främst om den egna upplevelsen. Väl värt att lyssna till – och då inte endast till tomtar och troll som spökar i människans svarta – ur Jinges ögon kapitalistiska – onda skugga.
