Sjukförsäkringen har sina måndagsexemplar. Den här gången fick Jimmy erfara det. Självklart ska det finnas tid och rum att sörja. Nu är sorgen både förrädisk och randig, så då får väl sjukförsäkringen också försöka bli mer förrädisk och randig?
Nu finns det kraft bakom måndagsexemplaren. De utgör riktigt fin kanonmat för de de rödgröna i deras ideologisk kamp mot Alliansen.
Idag skriver socialförsäkringsminister Ulf Kristersson på DN Debatt. Beskedet är att regeringen backar i sjukförsäkringsfrågan. Oppositionen är naturligtvis tillfredsställda eftersom 3,000 människor inte tvingas lämnas utan försörjning efter att ha varit långtidssjuka i 180 dagar, vilket enligt moderaterna ska fungera som ett incitament för att återvända till arbetsmarknaden. De kallar det för mänskligt.
Prestigeförlusten består i att regeringen saknar majoritet och så länge sverigedemokraterna tycker att statsminister Reinfeldt är för elak och taskig så kommer de straffa honom och den reformpolitik han vill genomföra. Här har Jimmy Åkesson Svarte Petter som har möjlighet att skicka fram socialdemokraterna med mandat att förändra. Nu har de med sig miljöpartiet och vänsterpartiet för att understryka allvaret i denna fråga, trots att de själva tillsammans är mindre än Alliansen.
Onekligen så är Alliansen en minoritetsregering och den massiva kritik som kommit mot reformerna inom socialförsäkringen har fått oppositionen på fötter. Det här var förre partiledaren för socialdemokraterna, Håkan Juholts verk, där han med sin kuppmentalitet skapade kompromisser med sverigedemokraterna – och som nu fick ta ett steg in i den politiska värmen. De ska helt enkelt kramas ihjäl av socialdemokraterna, som lika gärna kunde sitta i regeringen tillsammans med sverigedemokraterna i frågan om socialförsäkring.
Nu framstår de till och med mindre våldsamma än övriga européer, vilket s-märkta statsvetaren Ulf Bjereld påpekar. 14 procent av sverigedemokraterna tror på våld som legitimt medel för att uppnå politiska mål medan siffran är 36 procent bland nationaldemokraterna i Europa. Nu vet vi att verkligheten sällan låter sig kartläggas i siffror. I Norge räckte det med en person, Anders Behring Brevik, legitimerade våld för sig själv för att uppnå politisk mål.
Det är naturligtvis en farlig väg socialdemokraterna slår in på om de låter kuppmentalitet tvinga regeringen att backa i deras reformpolitik under en mandatperiod. Frågan är var Stefan Löfven står. Just nu verkar socialdemokraternas riksdagsgrupp vara inne på Juholts politiska spår. Här kan Löfvens tystnadsstrategi som senaste tiden vunnit trovärdighetspoäng och positiva opinionssiffror snart vara ett minne blott.
Jag har flera gånger tagit mig för pannan när jag följt debatten om sjukförsäkringar. Där har korten blandats ihop flera gånger. Svaga och sjuka människor har fått sätta livshjulet och sina relationer i brand på grund av hotet och/eller att de blivit av med sin sjukpenning. Flera har också nekats trots att skälen varit uppenbara.
Nu gör alliansen rätt med att släppa på en del fyrkantiga regler. Finansminister Anders Borg betonade tidigare i SVT:s debatt starkt på justeringar och på DN Debatt presenterar alliansen i socialförsäkringsutskottet sina förslag. Här har kristdemokraternas Emma Henriksson med rätta varit starkt pådrivande. Tack!
Mona Sahlin lägger ner mycket krut på att kritisera Alliansen för sjukförsäkringsreformen:
Efter valet såg vi till och med upprepad kritik från ledningen för de små borgerliga regeringspartierna. Men hittills studsar kritiken från maktens döva öron.
Det tror jag inte ett dugg på. Faktum är att det snarare handlar om stora mängder människor som lever i sjukförsäkring som egentligen borde arbeta.
Försäkringskassan visar att fram till valet utförsäkrades omkring 35 000 personer. Under den nuvarande mandatperioden kommer ytterligare ungefär 40 000 personer att utförsäkras.
Kanske är det som Fredrik Lindström sa skämtsamt under en föreläsning ”Svenskar är också människor” att ”Sverige är världens bästa land, med världens sämsta folk”. Nu är det ju inte så att människor inte får sjukförsäkring, utan problemet är att de stannar där. Själv känner jag flera som lever på sjukförsäkring som har diagnoser som anorexi, borderline, depressioner light och annat, men som läser kurser, bedriver säljverksamhet i storskala på fritiden via Blocket och är engagerade i olika frivilligorganisationer.
När systemet fallerar så är det politikernas fel, men delar vi inte egentligen alla ett ansvar? Själv tror jag att det är viktigt med ett nyanserad syn på ansvar. En bit till var och en, istället för allt eller inget. Ibland uppstår det undantag, som när Aftonbladet lyfter fram en enskild person som hamnat mellan stolarna.
Med tanke på den fart som mediedrevet går mot att beskylla politiker så funderar jag på om det skulle vara bra med ministerstyre. Hade vi ministerstyre skulle sjukförsäkringsminister Ulf Kristersson kunna styra upp situationen för den enskilde. Istället har vi ett system som brister, vilket gör att vi tvingas med tjänstemän som fattar omänskliga beslut och lämnar över de svåraste frågorna till folket att välja vart fjärde år.
Hade fler röstat på kristdemokraterna hade sjukförsäkringsfrågan varit betydligt mjukare och mindre fyrkantig.
ÅTERIGEN är försäkringskassan ute och cyklar i sina bedömningar om enskilda behövande människors arbetsförmåga. Trots att arbetsledaren och läkaren rekommenderar vila så är det försäkringskassan som vill att en gravid mamma ska arbeta. Hon säger till Aftonbladet:
Magen är för tjock för min arbetsplats. Jag får sitta som en ostbåge.
Det här är helt enkelt en ostbåge för mycket för försäkringskassan. De behöver banta sin felbedömningsförmåga. Själv blir jag upprörd varje gång jag hör eller ser människor blir felaktigt behandlade. Jag är glad för att Rosita Rylander får stöd av sin omgivning, men är besviken på försäkringskassan. Här har Ulf Kristersson en myndighet att hantera som helt hamnat på villovägar i fråga om solklara fall.
Sedan går det se detta helt annorlunda.
Förhandlingarna om de tuffa reglerna i sjukförsäkringsreformen tar ny fart när socialminister Göran Hägglund (KD) sätter press på socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson (M). I valrörelsen lovade Christina Husmark Pehrsson presentera en utredning ”snart”, men tvingas skjuta upp på löftet i ett år. Göran Hägglund säger till Aftonbladet:
Regeringen kan självklart inte bara sitta på läktaren. Är det så att människor kommer i kläm för att reglerna är felaktigt utformade, då ska vi ändra på detta. Den som är sjuk ska naturligtvis ha ersättning, det är en självklarhet för oss. Vi vill inte göra det besvärligt för människor, de ska ha det stöd de kan få.
Och till TT:
Det duger inte att vänta till maj. Här måste det till snabbare tag för att kunna identifiera problemen och rätta till det som kan vara fel. Den radda av ärenden som uppmärksammats visar att vi behöver agera.
Nu får jag det bekräftat att försäkringskassan är klantig. Ekot har granskat och kommit fram till följande:
Det gäller för läkarna att skriva exakt rätt formulering – annars finns risken att Försäkringskassan inte beviljar sjukskrivning eller försäkring. Och för att klara det krävs i det närmaste en grundkurs i juridik.
I deras bedömning finns inget helhetsperspektiv på människor som lider av olika sjukdomar, vilket socialstyrelsen förordar. Istället har konflikten om sjukdomarnas olika betydelser spillt över på de svagaste av patienterna som saknat kraft och ork att kämpa mot försäkringskassans klantigheter. Dessutom har de mage att skylla på Alliansen (ca 3.30 svarar Cristina Husmark Pehrsson).
Tidigare skrev jag om klantiga försäkringskassan, en tråd vilket Fredrik Schulte redan plockat upp:
Ytterligare exempel på liknande myndighetsobstruktion står Försäkringskassans för. Dess styrelseordförande har delvis uttalat sig i skarpare ordalag om regeringens sjukförsäkringsreform än den politiska oppositionen och såväl den nuvarande som tidigare generaldirektören har gått i direkt polemik med regeringen.
Lösningen är att införa ministerstyre menar han, men jag vet alldeles för lite för att komma med ett konkret förslag. Däremot kommer vi under kristdemokraternas riksting diskutera om politikens roll i samhället och om det starka samhället. Att ha lokala småpampar som missbrukar folkets makt är något jag tror många är trött på. Dessutom leder detta till att oppositionen använder missförhållandena som slagträd i debatten.
Bloggar
Andreas Krohn, Juridikbloggen, Lena Sommerstad
