Håkan Juholt meddelade på eftermiddagen i ett köpcentrum i Oskarshamn att han väljer att avgå. På sätt och vis sker avgången symboliskt. I hans hemstad där han har sina starkaste positiva minnen av socialdemokraterna. När han meddelade sin avgång var det flera som ropade “neeeeeej”. Juholts slutord innan han uttalande orden om sin avgång riktade han till till partiet:
Sverige behöver en stark, nyfiken och framtidsorienterad socialdemokrtai. Vårt land behöver en opposition som är beredd att ta över ansvaret för Sverige – som senast 2014 behöver en nystart.
Partisekreteraren Carin Jämtin meddelade kort därefter från Sveavägen 48 om hur partiet går vidare. Hon sa att situationen är unik och att socialdemokraternas turbulenta erfarenheter begränsas till 1986. Från TV-soffan har olika s-partiföreträdare som Lars Stjernkvist, Marita Ulvskog, Jens Orback, Ardalan Shekarabi delat med sig av synpunkter med hjälp av journalister som Peter Wolodarski, K-G Bergström och Mats Knutsson. Tommy Möller med statsvetarens inblick.
Situationen är politisk förväntad, men också historisk unik för socialdemokraterna. Sannolikheten att Juholt skulle avgå låg helt och hålles i hans eget beslut, insikt och omdömesförmåga. Nu kan vi bara konstatera att det var så här långt den stormiga situationen i socialdemokraterna var tvunget att gå.
Samtidigt är det här starka neeeejet som skreks på presskonferensen något att tänka över.
