Frågan är på sätt och vis berättigad. Svaret är ganska enkelt. Reinfeldt ställer krav.
– Man måste ju samverka med andra. Det har moderaterna ödmjukt erkänt. Det är dags att andra också gör det, har Reinfeldt sagt till Aftonbladet.
Krav 1: S-ledaren bara företräder Socialdemokraterna.
Krav 2: Det inte finns något regeringsalternativ till alliansen, vilket Löfven måste erkänna.
Nu lovar Stefan Löfven tvångsanställningar av långtidsarbetslösa i en särskild intervju exklusivt för DN. Sverige ligger på 83:e platsen i världen av 201 länder. Kanada på 84:e plats. Båda med en arbetslöshet på 7,4 procent. Norge ligger på 3,3 procent och på 28:e plats. Finland på 89:e plats med 7,9. Då enligt appen Factbook.
Tänk om överskådligheten kunde bli bättre? Ibland är det precis vad som saknas. Tobias Krantz för Svensk Näringsliv påpekar detta i SvD Brännpunkt och anser att svenska högskolan har misslyckats med anta framtidens utmaningar. Högskoleverket ger omdömet bristande kvalitet till 40 procent av utbildningarna inom företagsekonomi. 30 procent av högskolestudenterna har inte ett jobb som motsvarar deras nivå.
Fortfarande har svenska folket störst förtroendet för statsminister Fredrik Reinfeldt (53 procent) än för socialdemokraternas partiledare och oppositionsledaren Stefan Löfven. Då enligt PR-byrån Westander.
För den som klickar på ovanstående länk kommer snabbt att se att Löfven åtnjuter störst förtroende (32 %) bland de äldre (50-62 år). Hos de unga (15-29 år) har Löfven skrämmande 22 procent medan Reinfeldt har 51. De unga är också de som är mest tveksamma jämför med andra åldersgrupper (27 procent), vilket innebär att de kommer få både lockrop från höger som vänster.
Läser jag förtroendemätningen mellan Reinfeldt och Löfven utifrån dagens DN Debatt så förstår jag följande prioritering och moderningsbehov:
Vi inför principen ”var fjärde ung”. (—) Nu går vi vidare med att minst 25 procent av kandidaterna på valbar plats bör vara under 35 år.
Bristen på svenska innovationer är uppenbar. Sedan patentet för Losec gick ut 4 februari 2003 i Sverige har Astra Zeneca sakta men säkert tappat mark. Forskningsenheten i Södertälje läggs ner nu i december och 1250 tjänster ska bort. I Södertälje har socialdemokraterna hela 36,95 procent av rösterna, vilket är en siffra Stefan Löfven gärna vill uppnå på riksdagsnivå. Det finns alltså en kraftig anledning till ”Affärsplan för Sverige”.
Det finns också en smula självinsikt i dagens debattartikel på DN debatt:
Under de senaste 20 årens globala konkurrens har det i kombination med den svenska modellen och ett konkurrenskraftigt näringsliv gjort att vi kunnat tredubbla vår export. Nu har vi chansen att, under de kommande 20 åren, ta nästa steg och bygga ett framgångsrikt, jämlikt och hållbart samhälle.
Sedan börjar konkurrensen om att bli bästa arbetarpartiet:
Men för att nå dit behöver Sverige bli mycket bättre på en central punkt: jobbskapandet.
Stefan Löfven vinner förtroende på att inte ge besked och recensera Alliansens samhällslösningar som veka och fattiga. Det ger socialdemokraterna luft under vingarna. De som länge tvivlat på en s-revansch har kommit tillbaka. Snabbt och tydligt med eftertryck i opinionsmätningar.
På sätt och vis är valet av en facklig kompromissvillig ledare förståeligt. Relationen mellan facket och socialdemokraterna har länge varit frostiga. När Håkan Juholt blev vald till partiledare för socialdemokraterna fick han aldrig fackets välsignelse. De litade helt enkelt inte på honom. Ett ovanligt styrkebesked redan i början på en berättelse vi har svaret på hur det gick.
Nu lite om Alliansens sätt att styra. Det unika samarbetet borgarna lyckats med under så lång tid, två finanskriser, bister arbetslöshet, galopperande sjukförsäkring, monopoliserad företagsvärld där de största åkt gräddfil för att överhuvudtaget stanna i Sverige och skänka arbetstillfällen till oss.
Framgångar i opinionsmätningarna kan svänga vet vi. Förtroende kan dala. På två månader har Stefan Löfven skakat om Alliansen. Tuffast har moderaternas Reinfeldt och Schlingmann haft det, medan de borgliga småpartierna kan andas ut en aning.
50 procent känner förtroende för Löfven medan 58 gör det för Reinfeldt. Det gamla försprånget börjar bli uppätet.
Det är länge sedan socialdemokraterna hade framgångar. Det har länge varit dystra toner i opinionsmätningarna. Det lyfte för Mona Sahlin, men bara några månader innan valet 2010 så svängde opinionen. Det var för att socialdemokraterna var alltför splittrade internt och kraften att lägga fram konkreta förslag saknades.
Nu vänder vinden igen. Finansminister Anders Borg har signalerat att det inte blir något nytt jobbskatteavdrag. Det är samma signal som Stefan Löfven skickar. Nu tror jag Magdalena Andersson må vara kompetent, men jag tror hon är på tok för svag för att möta Anders Borg. Däremot tror jag att Stefan Löfvens lugn och patos kan mätas med Fredrik Reinfeldt, som förlorat det familjära stödet från Filippa i det offentliga rummet med vackra leenden och bilder om kärnfamiljen. Något som varje politiker vet är ett säkert kort för att övertyga väljarna. Nu har Reinfeldt gått i samma spår som Göran Persson som ändrat på familjebilden i maktens mest intima korridorer.
