Ordförande i riksdagens justitieutskott Thomas Bodström anser i Brännpunkt att Alliansen ska ha en omvänd bevisbörda, utan någon slags reflektion om brottsoffrets status. Först vill Bodström följande:

Vi ville komma ifrån kränkande och irrelevanta frågor om klädsel och tidigare sexualvanor och flytta fokus till den misstänkte.

Vad han menar är att ett kvinnligt utmanande beteende aldrig får bli förargelseväckande för män. Dessutom anser Bodström att deras beteende inte ska iakttas utan fokus ska flyttas helt till den misstänkte.

Sedan är han nöjd med att många män sitter oskyldigt dömda i fängelserna, vilket är en kritik som får stöd av JK Göran Lambertz. Thomas Bodström menar:

Vi har redan sett en mycket positiv utveckling med betydligt fler som vågat anmäla övergrepp och kränkningar, samt fler personer som blivit lagförda och dömda.

Rena tandläkarmentaliteten alltså. Med det menar jag att staten ska agera utifrån att patienten är skyldig, det vill säga har så många hål i tänderna som möjligt. Den mentaliteten gynnar en bild av verkligheten där alla patienter har hål i tänderna, och det i princip handlar om att upptäcka det. Alla män är skyldiga således.

Det här gynnar en stat som vill ha allt på papper, utan att ta hänsyn till vad vad som händer i verkligheten. Thomas Bodström agerar utifrån en utopi, en litterär fantasi där alla brottsoffer får ensidig upprättelse, utan någon som helst djupare mening eller innehåll där han utplånar alla begrepp som rättvisa i tid och rum, där det historiska perspektivet förnekas fullständigt. Att socialismen tummar så hårt på rättviseaspekten är ett uttryck för att prognoserna ska styra över verkligheten, vilket historiskt sett aldrig har fungerat.

Exempelvis existerade det aldrig arbetslöshet i forna Sovjetunionen eller i dess satellitstater. Under förra socialdemokratiska mandatperioden användes manipulation av papper i syfte att utropa en utopisk stat. Något som vänsterjournalisterna snabbt adopterade, vid sidan om att det är statsministerns uppgift att uppmuntra staten.

Nej, det enda Thomas Bodström gör är att titta ut ur sitt administrativa fönster och skådar ett kaos som behöver en utopi, men Alliansen ser det som samexisterade ordningar där det finns plats för rationellt handlande.