Den här veckan har handlat en hel del om fusk. Det har helt enkelt funnits ett behov av ärlighet. I takt med att många lämnar sjukförsäkringen för att läkare har anklagats fuska med att sätta överskattande diagnoser på arbetsdugliga, så har det även denna vecka funnits behov av att granska juridisk rättsröta. Ingen går fri i den processen med rena händer, vilket Tokmoderaten/Fredrik Antonsson så fint gestaltar med en bild på Skalman från serietidningen Bamse. Inte ens världens snällaste björn undgår frestelsen att fuska – han har ju faktiskt farmors dunderhonung om något över hans förmåga skulle dyka upp.
Själv har jag kokat över flera gånger och jag är inte ensam om mina reaktioner. Moderaterna i Stockholm Stad har snabbt agerat ut frågan om fusk och försökt få ordning på sina listor till riksdag, landsting och kommun. Ändå finns det behov av några reflektioner. Henrik Brors tycker jag förklarar den nödvändiga slutsatsen på ett bra sätt:
Det är värt att notera att alla andra partier har legat mycket lågt och inte försökt utnyttja moderataffären för att vinna opinionspoäng. Alla vet att samma problem kan finnas i deras partier.
Är detta en sund reaktion till valfusket inom moderaterna i Stockholm?
